205. Prunus avium. Fågelbärsträd.

Se även 121. Prunus padus. Hägg. - 151. Prunus spinosa. Slånbuske. - 193. Prunus domestica. Plommonträd. - 205. Prunus avium. Fågelbärsträd.

Fågelbärsträd. Fågelkersbär. Svarta Kersbär. På Finska: Linnun Kersperinmarja.

Trädet är högstammigt. Löfven utspricka mest 4 af hvar knopp, äro ojemt sågtandade, aflångt lansettlika och under något finludna. Blomstjelkarne utgöra en parasollställning som saknar gemensam stjelk.

Linn. Fl. Su. p. 165 Cl. 12. Icosandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 194. Kl. 8. Tjugemänn. 1:qvinn.
Murr. App. Med. Tom. 3. p. 209.
Pharm.Cerasorum nigror. Fructus, Gummi.

De fleste Örtkännare hafva ansett detta trädslag skildt till sin art från rätta Kersbärsträdet (Pr. Cerasus), hvars blomstjelkar ha en gemensam stjelk till fäste för parasollställningen, och blad, som äro glatta. Men Smith i sin Fl. Brit. p. 627 gör Fågelbärslräflet till en artförändring af det egentliga Kersbärsträdet och anför karakterer till deras åtskiljande. Det är ej lätt att afgöra hvilkendera meningen är rättast. Ett vant öga igenkänner lätt Fågelbärsträdet på dess resligare växt, rakare grenar, mera hängande och djupare sågtandade löf. Detta är stamträdet för de sötare kersbären (Fågelbär, Bigarråer, Spanska Kersbär m. fl.), hvilka äro mer eller mindre hjertlika och ha huden mera fästad vid köttet. De sura Kersbären med sina artförändringar äro mera rundade. Emedlertid förefalla stundom artförändringarne så blandade, att Botanisten med svårighet uppger karakterer, som för båda arterna äro beständiga. För min del vill jag hellre begå ett misstag med v. Linne, än på någon annans trovärdighet och utan egen öfvertygelse lysa med en nyhet utan väsendtligt värde. Detta trädets löf äro merendels längre och smalare, dess löfstjelkar ha oftast 1-2 körtlar vid spetsen och äro spensliga, hvaraf löfven blifva nedåt hängande. Blomstjelkarne sitta ej många (2-3) tillhopa. Frukten är mindre än Kersbärsträdets, ofta svart, något litet aflång, föga saftfull, söt och med stor stenfrukt. Blommorna, som på detta träd sitta på 2 års gamla grenar, utspricka hos oss i början af Juni; de på Kersbärsträdet sitta på årsgamla qvistar enligt Reichard. Frukten mognar i Augusti.

Ifrån staden Kerasuns i Kappadocien vid svarta hafvet, der Tournefort sett kersbärsträd växa vilda på backar och små kullar, tror man att de först kommit till Europa; och att de enligt Plinii berättelse, år 680 från Roms uppbyggande, efter Luculli seger öfver Mithridates, kommit till Italien, hvarifrån de 120 år derefter först blifvit flyttade till England. Nu hafva dessa trädarter vant sig vid vårt hårda klimat, så att Kinnekulle och några ställen i Skåne frambringa vilda eller sjelfmant växande Kersbärsträd. Genom odling, ympning eller okuleriug förbättras frukten, och håller man före att stammar af Fågelbärsträdet tjena bäst, i synnerhet till förädling af de större och sötare kersbärssorter. Då trädet blir gammalt eller annars skadadt, så att barken spricker eller veden blottas, utsilas saften genom öppningen, stelnar och ger en kåda lik Gummi Arabicum, tjenlig till samma ändamål, och innehållande något födande ämne, såsom gagneligt involverande i rödsot, grusplågor, stranguri m. m. Trädet lider likväl häraf såsom af en sjukdom, som försvagar det och beröfvar grenarna sin näringssaft, hvaraf händer att det dör småningom bort.

— Fruktens nytta såsom rå och syltad är allmänt bekant. Af saften, lemnad med socker att gäsa, fås ett välsmaktigt vin, äfven som af frukten och kärnorna stötta tillsammans tillredes i hast genom tillsats af annat vin, socker och kanel, det bekanta kersbärsvinet; Spiritus kan äfven af kersbär distilleras. Af kärnorna stötta och med vatten distillerade, erhålles ett vatten, som likväl anses, dels för likheten med distilleradt vatten af bladen till Pr. Laurocerasus, hvilket är giltigt, dels för den erfarenhet man i England haft på dess skadlighet, då det varit för litet utspädt, såsom mindre säkert, hvarföre det blifvit utur Engelska Farmakopéerna uteslutet. Fågelbär stötta tillika med stenarna och kärnorna, kunna sedan de med tillsats af jäst fått undergå jäsning, distilleras och ge en spiritus eller likör, som liknar franskt bränvin och värderas mycket i Sveitz och annorstädes under namn af Kirschenwasser. Af denna spiritus tillagas med vatten, citronsaft och socker, god punch. Sirap kokas äfven af Fågelbärsträdets frukt.

— Veden användes af Svarfvare och Snickare såsom vacker och hård.

— Trädslaget fortplantas med stenfrukten, som sås om hösten; i unga stammar okuleras andra bättre sorter då frukten blir smakligare. Fåglar, som begärligt förtära i synnerhet dessa slags kersbär, bidraga till kärnornas kringspridande. Att orrar dött af dessa bär, kommer deraf att stenarna stannat qvar i magen och ej der kunnat smälta.

Tab. — fig. a. blomma med afplockade blomblad. — b. ståndare. — c. pistill; båda förstorade. — d. kersbär. — e. stenfrukten hel — f. 2:ne halfva skal af stenfrukten. — g. kärnan.

Tillägg, vol. 3:

Nr. 205. Fågelbärsträd. Cludius anför i Gartenzeitung Nr. 42 April 1804, skäl att förmoda, det Kersbärsträdens ålder i Europa bör räknas längre tid tillbaka än man hittills trott. Han anmärker ock, att Kersbärsträd trifvas bäst i något kallt klimat och på fuktig jordmån.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.