200. Caltha palustris. Kabbleks-ört.

Kabbleks-ört. Kabbalök. Kalflek. Mjölkrosor. På Finska: Rondukka. Kelda-kukka.

Örtstjelken är något grenig och glatt. Bladen hjertformiga eller njurlika, glatta, och hvasst naggade.

Linn. Fl. Su. p. 198. Cl. 13. Polyandr. polygyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 230. Kl. 9. Mångmänn. mångqvinn.

När det förökade menniskoslägtet, tvingadt af behofvet, fattade det djerfva beslut, att befolka sjelfva Norden, der naturens alstrande förmåga hvilar overksam ena hälften af året, beredde den välgörande naturen, i den efterlängtade vårens fördubblade behag, ett slags ersättning för en långvarig vinters stränghet och öfvergifna fördelar i ett mildare luftstrek. Hvart och ett föremål, som bebådar denna tjusande årstidens annalkande, måtte blifva oss dyrbart, och allt som förskönar den nyss vinterklädda jorden, hänrycker oss i hoppet om de sköna vårdagarnas ankomst. En lifligt grönskande äng, förgylld af Kabblek-örtens glänsande blommor, ger utan tvifvel en skön anblick, och låter åskådaren lätt glömma vinterns besvärligheter.

— Kabbleks-örten växer ej hög på trådig mångårig rot, med vid pass ¼ alns långa fårade stjelkar. Bladen, i synnerhet de vid roten, äro försedda med stjelkar; men de på örtstjelken sittande äro glatta, mörkgröna och stundom stjelkomfattande. Blommorna sitta på egna stjelkar, äro upprätta, stora och lysande. Slägtet kännes med 5 blomblad; intet blomfoder; inga håningshus och många fröhus med 2 hvassa kanter, som hysa hvartdera många frö. Naturl. örtflock. kallas Mångskidade växter (pl:ae multisiliquae).

Dess ännu outslagna knappformiga blommor, som bien sedan flitigt besöka, kunna, saltade och inlagda i ättika, ätas såsom Kapris (Capparis sativa), hvilken de likna. Haller och flere nyare utgifva örten såsom skadlig för boskapen, och det tros, att ju mera växten hinner utveckla sig, ju mindre oskyldig blir den, hvaraf följer, att om den utan skadlig påföljd skall kunna ätas, såsom af getter, får och oxar, bör det ske då den ännu är späd. Blommorna skola ge gul färg, och af deras saft med alun tillredes gult skriftbläck. Enligt Tournefort smaka bladen bittra, och ha obehaglig lukt.

Tab. — fig. a. blomma utan blomblad och med en qvarlemnad ståndare. — b. fröhus. — c. ett något förstoradt frö.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.