201. Cornus svecica. Hönsonört.

Hönsonört. Hönsbär. Smörbär. Holteblommor.

Örtstjelken är mest 2grenig, med blomstjelk utgående från greningen och försedd med 4bladiga svepen. Bladen ha nästan alla nerverna tydliga.

Linn. Fl. Su. p. 48. Cl. 4. Tetrandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. sid. 67. Kl. Fyrmänn. 1:qvin.

I Juni och Juli månader, blomningstiden för Hönsonörten, utmärker den sig på något lågländta ängar, med god jord och nyligen ruttnade trädstycken, i synnerhet i Lappmarken och Norrland eller Vesterbotten, ganska allmän. Den träffas likväl äfven i Vestergötland, Småland och andra rikets provinser; växer qvartershög på krypande mångårig rot och har 4kantiga bladiga raka örtstjelkar, som i ändan åro merendels 2klufna. Ifrån denna klyfning utgår blomstjelken, som uppehåller liksom en liten parasollställning, hvilken är rak, enkel och med svepe, som är hvitt eller rödlett, blir sedan grönaktigt och utvidgadt samt är qvarsittande. Blommorna äro små, mörkröda med korta hlomstjelkar. De stora hvita blad, som utgöra svepet, ger blomman likhet med Hvitsippans (n:o 3). Stenfrukten är klotrund, röd och lik Lingon (n:o 116). Bladen sitta mot hvarannan, äro äggformiga, utan bladstjelkar med synliga nerver, som komma nästan alla från bladets fäste.

— Slägtet, som innefattar med denna, 2 Sxenska arter, af hvilka en har trädstam och kallas C. sanguinea, utmärker sig med 4tandadt blomfoder, 4 blomblad och en stenfrukt, som danas under blomman och har nöt med 2 rum. Detta kommer i naturlig ordning närmast till Stjernformiga växter (pl.ae stellatae).

Af denna växt, som tillhör vårt kalla klimat i norden, har Menniskan ännu icke lärt draga någon betydlig nytta. Att barn, som med ett synnerligt begär uppsöka alla slags bär, äta äfven dessa till smaken något äckligt söta Hönsonbär, är icke särdeles märkvärdigt. Hemtamd boskap, äfvensom höns och fåglar, förtära de förra örten, och de senare bären, ehuru ej begärligt; men oxar och kor alldeles icke.

Tab. — fig. a. en ensam förstorad blomma. — b. en dylik utan blomblad. — c. bär. — d. kärnfrukten. — e. kärna eller frö. — i. kärnfrukten öppnad i naturlig storlek.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.