199. Ribes rubrum. Röd vinbärsbuske.

Se även 133. Ribes grossularia. Krusbärsbuske. - 169. Ribes nigrum. Svart vinbärsbuske. - 199. Ribes rubrum. Röd vinbärsbuske. - 223. Ribes alpinum. Måbärs-buske.

Busken är utan taggar, med glatta hängande blomklasar, plattade blommor och omvändt äggformiga blomblad.

Linn. Fl. Su. p. 73. Cl. 5. Pentandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 99. Kl. 5. Femmänn. 1:qvinn.
P. Sällsk. Hush. J. 1776. Sept.
Fischerstr. Ekon. Dikt. 4 Del. Art. Bär.
Voigts Magaz. d. neu. Zust. d. Naturk. 7 B. 1 St. 1804.
Brauner Sätt att tillreda viner af bär m. m. s. 3.
Lärda Tidn. 1752. n:o 30.
Pharm. Ribium l. Ribesior. Baccae.

Denna buskens löf sitta till skiftes, ha långa stjelkar, äro 5flikiga, dubbelt sågtandade och något finludna. Blomklasarna äro enkla och mångblommiga, frukten är nedhängande. Blomskärmarne äro ensamma, gröna, trubbiga och smärre än blommorna, som äro gulgröna; bären klotrunda, sura, röda, hvita eller liffärgade. I April eller Maj blommar buskarten och växer vild i Norrland, Lappmarken, Sweitz, o. s. v, samt planteras allmänt i våra trädgårdar till häckar och äfven åtskilda, då de merendels ge bättre frukt. (Se n:o 133 — 169.) Rottelningar eller nedböjda grenar, som slå rötter och sedan från gamla busken åtskiljas, äro till plantering tjenligast.

Den vilda buskens frukt är surare och i medicinske afseende bäst, samt förtjenar samma omdöme, som vid andra sura frukter nämdt är. Den är lösande, kylande, stillande och hindrar röta, hvarföre ock den brukas i febrar af nästan alla slag och gifves rå eller i saft, eller som mos, eller ock som sirap.

— Hvar och en vet, att röda vinbär i hushållen årligen mycket förtäras, dels rå, dels insyltade eller inlagda, eller till så kalladt vinbärsvatten. Ett välsmaktigt vin af vacker färg tillagas af saften, som, med tillsats af ljumt vatten, utpressas ur bären och lemnas att gäsa med pudersocker. Om Hallon nyttjas tilika blir vinet i mångas smak bättre; af hvita vinbär tror man att det bästa erhålles. Det som efter pressningen återstår, kan nyttjas vid spritdestillering. Färska mogna vinbär, hvilkas saft nyss är utpressad och med kallt vatten och socker efter smak blandad, ge en uppfriskande, smaklig och helsosam dryck, som i synnerhet den varma årstiden är förträfflig. Har man tillfälle att med is göra drycken kallare, blir den bättre. Blandningen tål ej att förvaras utan att surna och skämmas. Till ättika kunna äfven bären användas. Af enbär och röda vinbär tillredes en helsosam och smaklig dryck. Om mm tar 20 ℔ Vinbär och lika mycket så kalladt Johannisbröd (siliqua Ceralonia) samt en dylik vigt små kersbär och blandar tillsamman; så tas 2 litres Enbär, som kokas i 5—6 pint vatten, hvartill lägges ett helt eller halft ℔ håning. Denna sistnämda blandning slås till den förra, lemnas ett dygn och omröres 3—4 gånger, samt slutligen fylles kärilet med vatten och sprundas. Vill man tillsätta 1 pint Bränvin eller Rom, blir det så mycket starkare och bättre. Denna blandning skall ge 250 buteljer af en dryck, som knappt skall kunna skiljas från vin. Ehuru ofullständig denna uppgift är, torde den dock kunna föranleda till försök, hvarigenom en säkrare metod och mera bestämda proportioner kunde erhållas.

— Vinbär, som sitta qvar på sina små grenar i klasen, kunna i svalt rum förvaras högst par dygn, men bortskämmas om de ligga längre.

Tab. — fig. a. Blomma förstorad. — b. bärklase af röda förändringen. — c. en dylik med hvita vinbär.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.