231. Geum Rivale. Kärrneglikört.

Se även 094. Geum urbanum. Neglikört. - 231. Geum Rivale. Kärrneglikört.

Pungar. Hummelblomster.
På Finska: Nälikke-juuri.

Rotbladen äro lyrtaggade; bladskärmarne äggformiga, inskurne och spetsiga. Blommorna äro nedhängande. Fröen ha fjädrad och vriden borst.

Linn. Fl. Sv. p. 179. Cl. 12. Icosandr. polygyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 207. Kl. 8. Tjugomänn., mångqvinn.
Murr. App. Med, Tom. 3. p. 152. Pharm. Gei rivalis Radix.

De svenska arterne af detta Släkte, hvilket har 5 blomblad, tieklufvit blomfoder under frukten, pelarlikt fruktfäste och liksom bruten borst på fröen, utmärka sig med rotens kryddaktiga smak, hvaraf namnet Neglikört tillkommit (n:o 94). — Denna art växer på mångårig nästan trädaktig liggande rot, är allmän i fuktiga ängar och blommar i Juni eller Juli. Örtstjelken bli ½ aln hög, är något bladig och upptill grenig. De lyrtaggade rotbladen äro ojemt penntaggade, inskurna, sågtandade och håriga, men de på örtstjelken äro 5-bladiga eller odelade. Bladskärmarne äro äggformiga, spetsiga och stundom inskurna. Blomfodret är purpur-rödt och klockformigt. Blombladen vigglika omvändt hjertformiga, gulröda. Fruktfästet växer stundom upp och sitter liksom på en egen stjelk, som utgår från blomfodret. Fröen ha först borst med en böjning nästan som ett knä midtpå; men när den öfversta delen eller märket, som äfven är hårigt, bortfallit, slutas borsten med en krok, som tjenar till fröets kringspridande. En artförändring, som förenar denna och n.o 94. tros vara tillkommen efter parning mellan båda arterna, och att denna dervid varit Moderväxt. På torr och ofruktbar jord förekommer en annan förändring med dubbla blommor och frö, som gro i blomman (proliferi).

I Norra Amerika skola inbyggarne, enligt Kalms berättelse, sätta mycket värde på denna växtens rot mot frossor. Detta gaf Bergius anledning att försöka den inhemska, hvilket ofta skedde med fördel och i synnerhet mot vårfrossor, sedan tjenliga lösande och afförande medel föregått. Äfven mot långvariga utmattande diarréer, åtskilliga för starka bloduttömningar, t. ex, vid hemorroider. Buchhave och fl. andra funno Neglikörtens rot (n:o 94) tjenlig i dessa och flera händelser. Denna artens rot, som är rödaktig, tjock som en gåspenna, ges i pulver till par skrupler, några gånger om dagen, med tillsats af ett salt (tartar. tartaris.) och litet rabarber; eller i dekokt; eller ock gjordt till mos med flädersirap. Jfr. n:o 94. Jag behöfver ej tillägga att detta medel, så väl som många andra, ehuru någon gång verksamt som kina, likväl vid åtskilliga tillfällen varit utan önskad och åsyftad kraft. Det synes ock redan börja att bortglömmas.

Tab. — fig. ritad efter vildt växande original. — a. blomma med 2 borttagna blomblad. — b. blomblad. — c. pistill, förstor. — d. pistillerna och fruktfästet. — e. och f. frö i olika åldrar.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.