233. Orchis morio. Ängs-Orkis.

Se även 220. Orchis Mascula. Tidig röd Orkis. - 233. Orchis morio. Ängs-Orkis.

På Finska: Kiäsuxen-Kämmen.

Rötterna äro nästan klotrunda. Blomläppen nästan 4-klufven och ojemn i kanten; sporren trubbig och uppåt böjd; blombladen äro hopfästade och de på sidorna mångådriga.

Linn. Fl. Sv. p. 309. Cl. 20. Gynandr. 2:andr.
O. Swarts i K. Vett. Ak. Handl. 1800.
Lilj. Sv. Fl. s. 234. Kl. 10. Tvåtydiga 1:qvinn.

Denna art har många, så väl Botaniska som Medicinska egenskaper, lika med den under n:o 220 beskrifna, der Läsaren behagade söka dem. Dess rötter äro mer klotformiga. Bladen äro lansettlika, ofvanpå mörkgröna och utan fläckar, inunder blekare och något glänsande. Blomaxet har mindre antal blommor, som ej sitta så tätt; blomskärmarne äro lansettlika, hinnaktiga, färgade och långa som fruktämnena. Blommorna äro mörkröda, sällan violetta; blombladen äro trubbiga, upptill hopfästade, och de på sidorna äro grönt strekade och ha många ådror; (tidig röd Orkis har på samma blomblad blott 3 ådror); Blomsporren är utåt tjockare och föga kortare än frukiämnet. Blomläppen eller det nedra blombladet, hvarvid sporren sitter, är utåt vidgadt, fläckigt och 4-klufvit, med sidoflikarne störst och naggade. Ståndarknappen är 2-klufven. Den växer på något fuktiga ängar temligen sällsynt, helst i skuggan och är funnen på Gottland, Öland, Skåne m. fl. ställen. Rötterna äro mångåriga och öka sig såsom vid n:o 220 nämt är. Blomningstiden infaller i Maj eller Juni. Naturliga örtflocken kallas Orkisväxter, hvilka till sin yttre form och kännetecken mycket likna hvarann.

Af rötterna till Ängsorkis kan erhållas Salep, lika väl som af tidig röd Orkis. De beredas och användas på samma sätt och till samma ändamål. Men som växten mindre allmän hos oss förekommer och är svår att odla, lofvar den icke mycket i hushållningen eller Läkarekonsten. Deri utförliga förklaring, som öfver fröredningsdelarna vid n:o 220 är gifven, gäller äfven här och vid de andra arterna af detta slägte. De flesta ha frömjölet (pollen) i en egen hylsa eller ståndarknapp inneslutet, och denna hylsa är fästad vid en sträng, hvarigenom Orkiderna kunna anses såsom Enmänningar eller Monandrister.

Tab. — fig. a. fröredningsdelarne förstorade. Originalet växte vildt.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.