220. Orchis Mascula. Tidig röd Orkis.

Se även 220. Orchis Mascula. Tidig röd Orkis. - 233. Orchis morio. Ängs-Orkis.

Tidig röd Orkis. Jungfru Marias hand ... bröst ... rock.
På F. Johannexen-kämmen. Marian-kämmen.

Rötterna äro ägglika. Blomläppen är nästan 4flikig och i kanten ojemn; de öfriga blombladen äro äggformiga, och de på sidorna tillbakaböjda.

Linn. Fl. Su. p. 310 Cl. 20. Gynandria. 2:andr.
Lilj. Sv. Fl. s. 235. Kl. 10. Tvåtydige. enqvinn.
Murr. App. Med. Tom. 5. p. 278. Tillochs Philos. Magaz. Vol. 18. N:o 70. p. 158. On the prepar., cult. and use of the Orchis root, by Percival.
K. Vett. Ak. Handl. 1786.
Thunb. 1800.
Swartz.
K. Patr. S. Hush. J. 1786. Febr.
Pharm. Rad. Salep 1. Salab.

Orkis-slägtet igenkännes med en gapande blomma, försedd med ett sporrlikt håningshus; och Klassen utmärker sig med ståndarne fästade på pistillen. Utom Cypripedieslägtet, hafva alla de öfrige Orkis-växterna (pl:ae Orchideae) endast en ståndare, hvars knapp, förenad med pistillens öfra del, öppnas framtill och har 2 aflånga rum, ur hvilka frömjölet kommer. Orkisarternas frömjöl (pollen) har liksom en egen liten stjelk, hvarigenom hvart fröstoft har sitt fäste; men dessa fröstoft äro än sammanhängande såsom en kedja, än liggande lösa såsom vanligt inom ståndarknappens rum. Frömjöls partiklarna i Orkisslägtet likna äggformiga blåsor, fyllda med en klibbig vätska. I anseende till fröredningen äro Orkisväxterna, enligt de af Prof. O. Swartz, m. fl. uppgifna grunder, rättast att anse som Monandrister. Denna art har mångårig rot, växer i Sveriges sydligare orter på ängar och i skogar, samt blommar i Juni. Rötterna äro stora och icke fingerlikt delade; en ny bildas för hvar sommar och den årsgamla dör bort. Stjelken är trind, högst ½ aln lång, med bredt lansettlika blad, som vid basen såsom slidor omfatta stjelken och äro glänsande samt mer eller mindre rödfläckiga. Blomaxet har många blommor, med lansettlika, korta och färgade (icke gröna) blomskärmar. Sporren är något litet uppåt böjd, lika lång med fruktämnet. Nedersta blombladet (labium), hvarvid sporren sitter, är nedhängande, vid basen hvitt med röda punkter, 4klufvet i kanten så att sidoflikarne äro störst; af de öfriga blombladen äro de 2 inre liksom sammanhängande, med det öfra, som sitter bakåt och bilda en hjelm (galea), som gör blomman liksom gapande (ringens). Frömjölsmassorna äro gula och gömda inom de blåaktiga hylsorna på hannknappens främre del. — Roten låter ogerna flytta sig, om icke vårtiden; då jordtorfvan, hvari den växer får medfölja; ännu svårare fortplantas Orkisarterne med frö.

Ordet Salep, som på Apoteken tillägges rötter af Orkis-slägtet, betyder hos Perser och Turkar det samma som Orchis, och har afseende på rotens figur och egenskap att 2:ne växa bredvid hvarann. Den rätta Saleproten kommer från Persien, hämtad som man tror af denna, men ofta af flera andra Orkisarter. Lika god kan den erhållas af våra inhemska. När frukten börjat mogna och stjelken vissnar, uppgräfvas rötterna, af hvilka den friska endast bibehålles samt antingen skrapas eller med groft linne i vatten aftorkas, så att yttre huden borttages; derpå läggas de några timmar i kallt vatten och kokas sedan något litet, samt slutligen torkas, uppträdda på trådar, i torr och varm luft. De blifva då halfgenomskinliga och likna horn. Salep från Orienten pulveriserad, löses till största delen i varmt vatten och fordras blott ½ uns af pulvret till 2 librer vatten, för att deraf erhålla ett tjockt och stadigt gelé; för smakens skull kan tilläggas kryddor, socker, vin, citron m. m. I Orienten hålles den i stort värde och brukas vid måltider samt medtages på resor såsom ett uppfriskande födande ämne; man håller före att den hos mankönet väcker begär till vissa njutningar och brukas dertill följande blandning: i 3 librer mjölk kokas 1 drakma Salep med tillsats af något kanel, kryddneglikor och ingefära. Osäkert är emedlertid om Saleproten eller kryddorna mest verka; men svårligen här kunna nekas att Saleproten, så väl som alla starkt födande ämnen såsom chokolad, sago, ägg, saftig köttmat, mjölk m. m. kunna, i synnerhet under ett stilla och beqvämligt lefnads-sätt, frambringa samma verkan. I anledning af dess geléaktiga natur och ymniga slemämne, kan den med fördel användas i många sjukdomar; t. ex. rödsot, diarré, kolik af skarpa retande ämnen, blåsans och njurarnas krämpor, skörbjugg, tvinsot m. m.

Likväl bör det anmärkas att dess långvariga bruk gör fallenhet till förstoppning. På resor skulle Salep och Gelékakor (bouillon en poche), eller köttsoppa till torrhet inkokad, kan hända bäst uppfylla behofvet af vegetabilisk och animalisk mat; båda äro ganska födande, lätta att föra med sig och hastigt samt utan möda tillagade, endast med kokande vatten som slås på. Saleproten skall involvera sältan i vatten, så att i brist på annat, sjelfva saltsjövaltnet skulle kunna nyttjas. Gelé af Salep låter under arbete eller vispning blanda sig med Mandelolja. Upplöst och blandad i mjölk, hindras den att så snart surna.

— Cullen som tror att den orientaliska Saleproten fås af Orch. Morio, vill ej medgifva att den innehåller mycket födämne; hvilket likväl synes tåla en närmare pröfning.

Tab. — fig. A. blomma i naturl. storlek. — 1. visar de 5 öfra blombladen, som svara mot blomfoder. — 2. nedra blombladet kalladt blomläpp (labium). — 3. blomläppens hornlika sporre. — 4. skruflikt vridna fruktämnet. — 5. blomskärmen. fig. B. förstorade fröredningsdelar. — 1. ståndarknappen förenad med pistillen; begge rummen för frömjölsstoftet synas öppna. — 2. märket på pistillen, framför och nedom ståndarknappen. — 3. fruktämnet. — 4. frömjölsmassan. fig. C. en frömjölsmassa med sin fina stjelk; förstorad. fig. D. ett frömjöls-stoft, mycket förstoradt. fig. E. en ståndarknapp, som är fästad vid pistillen.

Svensk Botanik, band 4, 1805. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.