188. Origanum vulgare. Vild mejram.

Vild mejram. Dosta. Konungsgräs. Märrmynta. På Finska: Metzämirrami.

Blomaxen äro nästan runda, sitta i form af blomvippor, hopklasade och släta, med svepelika blomskärmar, som äro äggformiga och längre än blomfodret.

Linn. Fl. Su. p. 108. Cl. 14. Didynam. gymnosp.
Lilj. Sv. Fl. s. 256. Kl. II. Tvåväld. med nakna frö.
Murr. App. Med. T. 2. p. 141.
J. Linders Sv. Färgekonst p. 40. 8:o 1749.
Pharm. Orig. vulg. Herba.

Mejrams-slägtet, hvaraf denna är en svensk vildväxande artm igenkännes med ett 4kantigt kottelikt blomax och blomskärmar, som omfatta blommorna. Dess naturliga örtflock kallas Kransblommor. Denna art har mångårig krypande rot, växer allmän på berg och torra ställen, och blommar i Juli eller Aug. Örtstjelkarna äro 4kantiga, ludna, rödaktiga. Bladen äro äggformiga, helbräddade, nästan finludna och med klara punkter försedda. Blomaxen sitta i toppen, hopgyttrade, upprätta och ägglika. De svepelika blomskärmarne äro röda. Blomfodret är slätt med hårig mynning och blomman rosenröd. Nordamerikanske artförändringen är rödare än vår svenska.

Dess dubbla nytta, neml. den medicinska och ekonomiska, är icke vidlyftig att omtala. Såsom Té använd, med kokhett pågjutet vatten, har infusionen brukats i hosta utan feber och trångbröstighet, samt för att drifva regler, då växten äfven blifvit lagd i fotvatten och i karbad. Utvertes, i form af torra eller fuktade omslag, är den fördelande, såsom de öfrige af samma naturliga örtflock, af hvilken vi likväl äga andra vida kraftigare arter. Den liknar mycket till egenskaper den rätta Mejram (Origanum Majorana), har stark kryddaktig lukt och skarp eller bitter smak, samt meddelar, ehuru i ringa mängd, under distillation, en olja, som har örtens lukt och drypes på bomull att lägga i ihåliga värkande tänder. Om växten lägges på färskt öl under gäsningen, ökas derigenom dess rusgifvande kraft; men hängd knippvis i tunnan eller dricksfatet, förbättrar den smaken och förekommer till en tid att ölet eller drickat surnar. Torkade bladen bruka somliga i stället för Ostlndiskt Té, men torde vara nog hettande. Till detta ändamål samlas bladen tidigt på sommaren, sköljas i kokhett vatten, uppkramas, torkas på varma jernplåtar och inpackas i täta bly- eller tenndosor, för att nyttjas först efter ett års tid. I brist på rätta Mejram, som nyttjas spsom korfkrydda, kan denna användas i stället. Med topparna kan röd eller brun färg sättas på ylle, då det kokas med torkade växten och emellanåt ofta upptages samt klappas. Sönderhackad Vildmejram lägges i stark afsilad och kall dekokt på äppelträdsbark och lemnas par dagar; örten upptages af dekokten, lägges i god ren lut, och det förut alunbetade och torkade godset värmes sedermera tillsamman med luten och Vild-Mejramen; upptages sedermera, sköljes och torkas.

Tab. — fig. a. en förstorad blomma med blomfoder och blomskärm. — b. en öppnad blomma med pistill och 4 fruktämnen.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.