145. Pyrus aucuparia. Rönn.

Se även 045. Pyrus aria. - #145. Pyrus aucuparia.

(Sorbus Aucuparia, Linn.)

Rönn. På Finska: Pihlava. Pihlaja.

Löfven äro parbladiga, med äggformigt-lansettlika, sågtandade och mest glatta småblad. Blommorna sitta i qvastform och ha mest 3 pistiller.

Linn. Fl. Sv. p. 168. Cl. 12. Icosandr. 3.gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 196. Kl. 8. Tjugomänningar. 3-5qvinn.
Murr. App. Medd. T. 3. p. 203.
Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1778, Jul. s. 1009. — 1788, Jan. s. 221. — 1789. Dec. s. 172.
Fischerstr. Ekon. Dikt. T. 4. s. 209. &c.
Inrik. Tidn. 1798 d. 27 Nov. N:o 141.
Pharm. Sorbi Auc. Baccae.

Rönnen är ett nyttigt trädslag, med vacker krona och tillhör egenteligen norden, ehuru den äfven trifves i varmare luftstrek. I början af sommaren, sedan andra fruktträd utblomat, utspricka dess blommor, som i Oktober ge mogen frukt. Löfven äro först i början fintludna på undra sidan: småbladen sitta midt emot hvarannan parvis med ett udda blad vid ändan; blomqvastarna, som äro mångblomiga och mycket greniga, ha äfven ludd. Frukten är i afseende på sin form och inre byggnad ett äpple eller päron, något större än en ärt, röd, sur, bäskaktig, och innehåller 3—5 frö i en gul saft.

— Det torde förefalla oväntadt att finna Rönnen, hvars frukt allmänt kallas bär, anförd ibland de trädslag (Päronslägtet), som bära päron och äpplen. Men som storleken, så föränderlig genom odling, jordmån och andra tillfälliga orsaker, alldrig ensam gifver säkra kännemärken, så bör den ej eller ibland slägtkaraktererna komma i fråga. (Ifr. (jämför) N:r 45). Andra Auktorer hafva redan före oss flyttat Rönnen efter fruktens beskaffenhet, uti Päronslägtet.

— Den hörer till naturliga Örtflocken Fruktträd eller Pomaceae pl:ae, och kännes till sitt slägte med 5klufvet blomfoder och 5 blomblad; frukten, rödglänsande och ofvantill platt, formeras under blomfodret och hyser 2-3-5 frö eller kärnor.

— Bären nyttjas hela, eller utpressade saften inkokad till mos, och skola vara urindrifvande samt nyttiga mot skörbjugg, strangurie och njursten. Bergius säger att emot sistnämde sjukdom har den sjuke med förmån ätit 10—12 eller flera st. troligen torra bär, en eller 2 gånger om dagen. Torkade, antingen utbredda på bord eller upptrådda på trådar, i luftigt rum och skugga, blifva de, ju längre de förvaras, ju angenämare till smaken och således tjenligare till syltning. Frostbitna Rönnbär skola, efter von Akens försök, ge mera bränvin än ofrusna, efter förutgången gäsning och destillation. I ställe för gammal Citronsaft eller destillerad ättika, som brukas vid färgning med Safflor (Cartham. tinctor.), till röda färgens förhöjande på silke, är Rönnbärssaft bättre och gör färgen emot solsken mera beständig. Sådan syra fås då utpressade saften af sönderstötta bären lemnas att gäsa, och det klara som sedan ärhålles och är ganska surt, förvaras på buteljer. Detta kan nyttjas både vid nämde silkesfärgning och äfven som cider och ättika till andra behof. I Kamskatka ätas bären rå; hos somliga, då för många ätas, väcka de kräkning. De torkas, malas och ätas såsom bröd i dyr tid på åtskilliga orter. Svin kunna gödas med Rönnbär, i synnerhet om potates eller något säd tillblandas; hornboskap äta dem äfven och hemtamda foglar förtära dem gerna öfver vintren. Kramsfoglar och mest Trastar äta dem begärligt, hvarföre de brukas till låckmat vid snaror, hvari foglarne fångas.

— Blommorna outslagna och lagda på bränvin sägas ge det god smak.

— Löfven tjena till bofkapsfoder.

— Veden är hård och hvit samt nyttjas till slögd. Barken kan nyttjas till garfning.

— Trädet växer ej särdeles långsamt, skadar ej eller gräsväxten och planteras i alléer. Fortplantas bäst med bär eller frö, som utprässas utur bären och sås i Oktober, helst der skugga finnes; hela bär tros ligga längre i jorden än frön. Trädet trifves bäst i lera, blandad med sand och svartmylla; unga träd och telningar låta äfven flytta sig.

— I unga Rönnstammar kunna telningar af önskade päronslag inympas; men som frukten snart försämras och trädet icke länge uthärdar, så är det icke synnerligen att rekommendera.

Tab. fig. a. en utbredd förstorad blomma. — b. blomfoder med pistiller. — c. frukten tversföre afskuren med 3 kärnor eller frö. — d. en liten qvist med bär, platta ofvantill med qvarsittande 5flikig blomfoderslämning.

Tillägg, vol. 3:

Nr. 145. Rönn. Erhart, Smith och flere deras efterföljare hafva gifvit anledning att flytta Rönnen från det Linnéska Sorbus-slägtet till päron- eller äppelträden i Pyrus-slägtet. Vi önske att i denna omständighet måtte finnas en ursäkt för namnet Pyrus, som Svensk Botanik gifvit Sorbus aucuparia. Kanhända skall den lättare erhållas, då vi tillslå att mogna Rönnbär, som sakna kärnhus, likt det som finnes i äplen och päron, berättiga icke egentligen trädet att få namn af Pyrus, utan lär med mera skäl få bibehålla sitt äldre namn Sorbus.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.