073. Quercus robur. Ek.

Ek. På Finska: Tammi.

Löfven äro aflånga, mot yttra ändan bredare, på sidorna flikiga eller groft tandade med trubbiga flikar.

Linn. Flora Su. p. 340. Cl. 21. Monoecia, polyandr.
Liljebl. Sv. Fl. s. 293. Kl. 13. Samkulln.
Patr. Sällsk. Hush. Jurn. 1795. Juli, Aug. s. 170. 1787 Jan. s. 208.
Murr. App. Med. T. 1. p. 6. T. 6. p. 1.
Swartz, Alman. för år 1798.
Linderh. Handlex. Art. Ek.
Pharm. Qu. Cort. Fol. Gland. Cupulae, Gallae.

Eken är ibland våra största och dyrbaraste Träd; växer långsamt; finnes knappt norr om Gefle; hinner till 300 år; skadar gräsväxten; låter ogerna flytta sig.

— Ollon planteras i lös jord eller under buskar af En och Hassel, ett par tum djupt, med spetsen uppåt vänd. Blommar strax efter löfsprickningstiden i Maj eller Juni.

— Han- och honblomstren ha särskilta hängen på samma träd. De förra äga 5klufvit blomfoder, 5-10 ståndare, men ingen blomkrona; Honblomstren hafva helbräddadt skrofligt blomfoder, som blir på frukten likt en skål, 2-5 stift, och ingen blomkrona; frukten är en nöt med läderlikt mjukt skal. Det gifves 2 förändringar: den ena har 6-7 ollon på hvart hänge och korta fruktstjelkar; den andra har 2 ollon på lång fruktstjelk, djupare flikiga blad och blekare ved.

Mot svåra diarréer, rödsot och blodflöden nyttjades förr dekokt på bladen, men nu sällan, om icke efter tillräckliga laxermedel och emot sjukdomens slut, då stärkande medel fordras. I envis halsfluss, till gurgling, kan dekokten med vin och håning brukas.

— Bark på unga qvistar, till en god handfull, kokad i en kanna öl ell. vatten, och druckit i qvart. 2-3 gånger om dagen, har gagnat i rödsot och frossor, sedan tarmkanalen varit ren. Med Kamillblommor ges Barken i pulverform till ½ drakme hvar 5:dje timma på feberfria tiden mot frossa, och säges stundom varit bättre än kina. Fint pulveriserad bark, blandad med rött vin, tjenar till omslag att lägga på utfallen ändtarm och bräck. Dekokten med litet alun är nyttig i tungspenens slapphet och halsfluss utan stark inflammation.

— Ollon, i stället för kaffe, då skalen skiljas ifrån kärnorna, berömmas af många; men deras nytta i körtelsjukdomar här fordra mera bekräftelse, ehuru de kunna anses såsom stärkande, och derföre nyttiga i åtskilliga sjukdomar af svaghet. Hårdt torkade och till pulver stötta, hafva de botat frossan; och förtärda med varmt öl, hvarefter den sjuke i säng underhållit stark utdunstning, har Rosen dermed blifvit kurerad, så att svullnaden efter 12 timmar lagt sig. Söndermalna och med sädesmjöl eller kli blandade, duga de till bröd, som dock är något kärft och stoppande. Ollon äga en svag nerfdöfvande (narkotisk) kraft, som under torkning i fri luft på ett års tid förgår, då de böra kokas, torkas och sedan malas, för att kunna till bröd användas.

— Galläpplen tillkomma, liksom Sömntorn (Nr. 29), af en insekt (Cynips), och sitta mest på löfvens undra sida, men hårdna icke hos oss, och blifva derföre till sin verkan svagare än de Turkiska, som i handel förekomma, och samlas på andra Ekarter. Ytan är bättre än det sköra inuti; de blåaktiga och tunga ha mesta värdet, och samlas innan insekten genombårat galläpplet och utgått. De hysa af Ekens delar det starkaste sammandragande ämnet. Cullen anser icke Galläpplen tillika med bäska medel (Gentiana &c.) invertes, såsom farliga. Andre berömma 6 uns destill. vatten, till 10 gran Gall. och 3 uns af någon sirap, hvaraf dosis är i början ett skedblad hvar 3-4 timme, och sedan mera, mot väderspänningar af slapphet i magen och tarmarna. Om så fordras, brukas mellanåt laxermedel. Dekokt på Galläpple nyttjas i lavement, emot värk öfver länderna af ändtarmens svaghet, hvaraf ofta hemorroidalkrämpor uppkomma. Salfva beredes af fint pulver och svinfett eller osaltadt smör, lika delar i vigt, emot blinda gyllenådern; och är felet högt upp i tarmen, insprutas stark infusion. Dekokt kan ock till omslag eller insprutning vid förslappade utfallna delar användas. Af Galläpple göres svart skrifbläck: t. ex. 6 lod Gall. och 2 lod brun bresilja kokas i 5 qvart. vatten, tills 1 stop är qvar; detta silas, får kallna, och tilläggas 2 lod ren (ej vittrad) jernvitriol och 2 lod rent gummi arab. Galläpple tinktur af ½ uns Gall. och 2 uns sprit, upptäcker med mörk färg jern i mineralvatten. Med samma tinktur återställes gammal urblekt skrift, som dermed öfverstrykes, hvilket dock sker bättre med blodlut först, och en svag syra sedan. Galläpple med jernvitriol sätter mörka eller svarta färger på ylle, silke, läder, horn och träd.

— I Hushållningen användes barken, som dertill aftages helst om våren, tillika med barken af gammal björk, till lädergarfning. Den grofva är till sålläder bäst, och den af unga träd ell. qvistar tjenligare till öfverläder. Spån och löf tjena äfven till garfning. Till svärtning nyttjas barken med jernvitriol, men fruktfodren skola dertill vara än bättre.

— Ollon göda svin.

— Med sågspån af Ek svärtas linne, och med stickor af samma träd i vin, som börjat gäsa, förbättras det.

— Vedens nytta är allmänt bekant; svenskt Ekvirke anses hårdare än utländskt; om det genast klyfves, rökes och sedan torkas, spricker det icke. Afbarkas trädet ett par år förr än det fälles, blir veden hårdare. Snickararbete, gnidit jemt med torr rödkrita, och sedan bonadt ell. fernissadt, får utseende af mahogene.

— Eksvamp, torkad och bultad att den blir mjuk, stoppas i blödande sår.

Tab. — fig. a. förstor. Hanblomster — b. ett dyl. Honblomst. — c. pistill med fruktämne — d. frukten, Ollon kallad.

Tillägg, vol. 2:

Nr. 73. Ek. Fl. d. Wett. Löfven förtärda af större boskapen, orsaka blodig urin; men Får äta dem färska utan skada. Nämde olägenhet hjelpes dermed att det sjuka kreaturet får mjölk eller tjernmjölk att dricka, samt fint gräs, Sallat, Thlaspi B. past. o. dyl., hvarjemte det bör vara stilla. I torra Eklöf förvaras jordfrukter länge.

— Ollon samlas om hösten väl mogna och kunna efter 8 dars tid planteras, eller ock förvaras de öfver vintern i torr sand och god källare, eller i sandgropar, som väl täckas.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.