074. Achillea millefolium. Millefolie.
Se även 074. Achillea millefolium. Millefolie. - 207. Achillea ptarmica. Nys-akillea.
Millefolie. Rölleka. Jordhumla. Stengräs. Snö-ört. Näsgräs. Pestilens-blommor. På finska: Satalehti.
Örtstjelken är upptill fårad. Bladen äro dubbelt parbladiga: småbladen smala, tandade och spetsiga.
Linn. Flora Su. p. 299. C1. 19. Syngenes. polygam. superfl.
Liljebl. Sv. Fl. s. 370. Kl. 15. Svågrar.
Murr. App. Med. T. 1. p. 165.
Patr. S. Hush. Jurn. 1789. Juni, s. 511.
Fischerstr. Ek. D kt. T. 1. s. 6.
Inril. Tidn. 1803. Nr. 23.
Pharm. Millefol. Herba, Flores.
Millefolien är allmän på åkerrenar, ängar och torra ställen; blommar i Juli ell. Aug. månader, med upptill jemn blomqvast; har mångårig rot. En artförändring, som växer på backar, har rödaktiga blommor och inunder håriga blad.
— I hvar blomma finnas vid pass 5 strålblomster, af hvilka hvardera är rundad och nästan 3landad (fig. c). Fruktfästet är platt och jemt. Fröen äga på ömse sidor liksom vingar (fig. d.).
— Namnet Achillea har tillkommit deraf, att Achilles berättas hafva nyttjat växten såsom sårläkande, för sina blesserade stridsmän.
Något sammandragande, bäsk och kryddaktig kännes växten till smaken. Blommorna hysa aromatiskt ämne: bladen äro bäska och stärkande; af de förra kan destilleras olja, som i egenskaper liknar kamillolja (Nr. 50.). Extrakt, gjordt med vatten, förlorar det aromatiska, hvilket bibehålles i det, som göres med sprit. Örtens verkan på nerfsystemet synes då den lägges på öl under gäsningen, ell. kokas deri, emedan ölets rusgifvande kraft derigenom ökas; att den äfven är antispasmodisk, bevisa åtskilliga läkmedel, som tillredas af Millefolien. I öfverflödiga blodflöden hos båda könen är den med förmån nyttjad, ofta endast såsom té, eller till infusion. Men för mycket brukad, skulle den hos fruntimmer kunna störa reglernas ordentliga gång, hvarföre de böra försigtigt nyttja den. I lungsot af sår i lungorna, har man berömt dekokten, som då borde blandas med konserf af Törnrosor (Nr. 29). Man har brukat örten på åtskilligt sätt emot väderspänningar, kardialgi, kolik, barnsängs-värkar, hypokondri, urinstämma, hvita flussen, stenplågor och reumatism. På landsbygden nyttjas ofta bladen, bultade mellan stenar, för att med eller utan fett lägga på friska sår och öppna skador.
— Så kallade Millefoliedroppar kunna lättast tillredas af blommorna, samlade vid första utsprickningen och lagda i godt brännvin, som bör gå jemt öfver dem. Kärilet (buteljen) tilltäppes, förvaras i skuggan, och skakas då och då, 3-4 veckor, hvarefter det silas. Dosis häraf är 60-70 droppar, som tagas i brännvin, och ges åt starkt folk emot kolik eller så kallad flen; emot reumatism och gikt gnides värkande stället dermed, och flerdubbla linnekompresser, fuktade ell. blötta deri, läggas på friska sår, sedan blödningen med fnöske förut är hämmad.
Tab. — fig. a. blomma — b. diskblomster — c. strålblomster — d. frö; alla förstorade.
Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
