182. Verbena officinalis. Järnört.

Järnört.

Örtstjelken är grenig och merendels ensam. Bladen äro mångklufvet-flikiga. Blomaxen jemnsmala, utgörande ett slags blomvippa. Blommorna ha 4 ståndare, af hvilka 2 sitta högre än de öfriga.

Linn. Fl. Su. p. 10 Cl. 2. Diandr. 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 253. Kl. II. Tvåväld. med nakna frö.
Murr. App. Med. T. 2. p. 209.
Curt. Fl. Lond.
Pharm. Verbenae Herba.

Utrikes ifrån har Jernörten troligen först blifvit till oss införd, men växer nu vild i Skåne. Roten är mångårig, trädaktig och grenig. De små blekröda blommorna framkomma i Juli eller Aug. Örtstjelken är vid roten något krökt, växer sedan rak och är sträf af strödda fina uddar. Bladen äro lyrformigt penntaggade, och de mångblommiga blomaxen utgöra toppen. Blommans mynning, inom hvilken ståndarna sitta, är hopdragen.

— Slägtkarakteren är att blomman är trattlik och krökt; att blomfodret har en trubbig tand; 2-4 ståndare och lika många frö. Dess naturl. örtflock kan kallas Maskerade blommor (pl.ae personatae), af en inbillad likhet med en mask eller mennisko-ansigte.

Det gifna rum, som i Sv. Botanik lemnas för växtens nytta, är stundom alltför kort och inskränkt, men blir vid detta tillfälle, icke allenast tillräckligt utan öfverflödigt. Såsom Amulet eller förvaringsmedel, att bäras på halsen, mot flera slags sjukdomar, förtjenar växten icke här sitt rum, ehuru den varit utropad derföre. Men som den blifvit i Farmakopéen intagen bland Apteksväxterna, så kan det vara nyttigt att få veta, om ej mer, att den är längesedan aflagd och dess nyttjande urmodigt. Med utpressade saften trodde man sig tillförne kunna bota frossor; vatten på örten destilleradt, skulle kurera ögonkrämpor, och till gurgelvatten användes örten mot halssjukdomar. Den sistnämde förmånen kan endast förtjena något afseende, emedan växten äger en ringa sammandragande kraft. Roten ibland Gurkor (förmodligen inlagd tillika med dem) skall göra dem smakligare. Morleys påstaende att örten som Amulet vore förträfflig mot skrofler, saknar all sannolikhet. Dambourney säger att växten innehåller färgämne. Elfter v. Linnés uppgift äta endast Fåren utan skada Jernörten, af hvilken annan boskap icke skall trifvas väl.

Tab. — fig. a. blomma, med blomfoder och dervid fästad blomskärm. — b. blomfoder. — c. en öppnad blomma med ståndarne och pistillen; alla förstorade. — d. frö. — e. ett ensamt förstoradt frö. — f. de 4 i bottnen af blomfodret hopsittande fröen, förstorade.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.