184. Agaricus torminosus. Bitter-riska.

Se även 108. Agaricus muscarius. Flugsvamp. - 179. Agaricus alliaceus. Löksvamp. - 173. Agaricus deliciosus. Riska. - 184. Agaricus torminosus. Bitter-riska.

Bitter-riska. Björkriska.

Hatten är kupig, midtuti intryckt, rödlett, ofta med mörkare ringar och alltid med ojemn eller luden kant. Skijvorna bli nedåtlöpande, äro hvita och olika långa. Foten jemntjock, blekröd, ini hvit och ihålig.

Persoon synops. F. p. 430.
Sowerby Fung. I. 103.
Schäf. Icon. Fungor. Bav:ae Agar. XII:us.

Vid samma tid och på samma ställe som rätta Riskan (n:o 175.) träffades, växte denna vid Carlberg, ehuru mindre allmän, och mest på öppna fält bland Ljung och Mossa. När Bitter-riskan är liten och ung, är hatten ofvanpå ljusröd, eller något gulaktig, med en lätt konisk central-intryckning. Kanten, som är böjd nedåt och inåt foten, så att skifvorna ej synas, är luden såsom af spindelväf, hvilken dock icke är fästad vid foten. Under svampens fortfarande utveckling, tilltar fördjupningen i hattens medelpunkt, kanten blir på annat sätt ojemn och liksom slarfvig; skifvorna bli mer och mer tydligt nedåt foten löpande. Fullväxt, bleknar färgen och blir smutsigt hvit; öfver hela ytan, utom kring medelpunkten, uppbryta fjällika slarfvor, som formera liksom knippen af hår, hvaraf svampen får ett ludet och slarfvigt utseende. Dessa fjäll äro oordentligt trekantiga, med tunna luddiga spetsen utåt, och tjocka samt breda fastsittande basen inåt vänd. Skifvorna äro hvitare än hatten, smala, olika långa, merendels 7 kortare emellan 2 radier, på det sätt, att den längsta af dessa 7, har på ömse sidor 5 kortare, som sinsemellan äro olika långa. Stundom växa de tillsamman och synes då en och annan skifva liksom grena sig i flera. Foten är blekröd, slät och jemntjock eller cylindrisk och ini ihålig eller pipig. Svampens inre massa eller köttet är hvitt, oftast mjöligt och torrt, men stundom med en mjölkhvit bitter saft.

Genom anförda kännetecknen är denna Skifsvamp, ehuru lik Riskan, lätt att från den samma åtskilja. Men dessutom saknar Bitter-riskan den gula saften, släta kanten och jämna ytan, som tillkomma Riskan; den väcker en brännande känsla på tungan, såsom af starkpeppar eller tobak, samt har ingen lukt. Ehuru denna svamp, hvars latinska namn utmärker dess skadlighet, icke ännu är nog känd, för att såsom egentligen nyttig, eller bestämde giftig, kunna anföras, torde likväl kunskapen om dess kännetecken så vida anses vara vigtig, som kan hända farliga misstag vid rätta Riskans samlande, utan en sådan kännedom, lätteligen kunde begås. Och på en sådan grund meddelar Svenska Botaniken, af ett slags skyldighet, denna misstänkta och lätt misskända Skifsvamp, så hastigt efter Riskan (n:o 175.), undtr den lifliga önskan, att till det Svenska Allmännas gagn och nödiga upplysning, kunna, ju förr dess hellre, lemna säkra utvägar, att i växtriket skilja det skadliga från del nyttiga, så att vådliga följderna af det förra, måtte lika säkert kunna undvikas, som det sednare riktigt användas.

Tab. — fig. a. en liten upp och ned vänd svamp. — b, en dylik, sedd uppifrån och något på sidan. — c. en halfväxt svamp. — d. en fullväxt, hvars skifvor äro tydligt nedlöpande och hatten ofta af fjällika slarfvor mera ojemn än på figuren. — e. en klufven svamp, som visar dess ihåliga fot och ludna inböjda kant, kring hatten.

Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.