089. Allium schoenoprasum. Gräslök.

Gräslök. Alvarlök. På Finska: Puurlaukka.

Blomstjelken är bar, enkel, trind och jemntjock, nästan lika lång med bladen, som äro trinda och syllika.

Linn. Flora Su. p. 105. Cl. 6. Hexandr. 1:gyn.
Liljebl. Sv. Fl. s. 137. Kl. 6. Sexmänningar.

På Öland och Gottland och äfven hafsstränderna af Roslagen eller Uppland växer Gräslök vild. Allmännare är den känd såsom en växt för köks-trägården, der den planteras. Roten är lökformig, liten och cylindrisk. Blomstjelken är vid pass qvarterslång, och liksom bladen ihålig och trind. Blommorna sitta i parasollställning, och utgöra liksom ett hufvud eller klot. Blomhölstret (spatha) är äggformigt. Blombladen äro lansettlika, hvita eller köttfärgade, med en mörkröd åder midti. Växten är mångårig, och blommar i Juni månad.

Gräslöken äger de andra lök-arternas förnämsta egenskaper, nemligen att vara, invertes nyttjad, svettdrifvande, väderdelande och befordra urinens afgång. I dessa afseenden har man funnit dem nyttiga i andtäppa, hosta, svag mage, gikt, frossa, skörbjugg m. m. Utvertes reta de i huden, ditlocka vätskorna, draga blåsa och befordra vargörningen i bölder, hvilka således deraf mogna. Derföre strykes löksalt (helst af hvitlök, All. saliv.) på ref-ormar och utslag. Gräslökens blad afskäras, hackas och nyttjas på mångahanda sätt i matlagning, till fisksåser, kötträtter, äggmat, sallat m. m. Den plär äfven blandas i födan åt kalkon-kycklingar, gåsungar m. m. Om kor få äta för mycket lök, får mjölken och smöret deraf osmak. Hästar sägas blifva af lök, särdeles hvitlök blandad i hafra, raska och muntre att springa. Då lökarter planteras nära törnrosbuskar och omkring dem, säges rosornas lukt deraf blifva starkare.

Tab. — fig. a. ett blomblad med en derpå sittande hane — b. fruktämne med pistill.

Svensk Botanik, band 2, 1803. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.