030. Poa aquatica. Jättegrö.
Se även #30, Jättegrö, Poa aquatica. - #88, Slåttergröe, Poa pratensis. - #102, Mannagräs, Poa fluitans. - #126, Hvitgrö, Poa annua.
Blomvippan stor, utbredd, med 6blommiga jemnbreda små-ax. Strået vasslikt.
Linn. Fl. Su. p. 26. Cl. 3. Triandria 2gyn. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 44. Kl. 3, Tremänningar. —
Linn. Vestgöt. Resa, s. 44, 48, 160 —
Osbeck i K. V. A. Handl. 1757, s. 53. —
Retz. Fl. oec. s. 525. —
Rafns Bibl. 17. B. 4. h. s. 361.
Af alla Svenska Gräs-slag är detta utan tvifvel det största, och egentligen en vattenvext, och trifves således bäst i dammar, vid dyiga åbräddar, grunda sjöstränder, samt på sänka och vattensjuka ängar.
För den höjd af 3 till 4 alnar som Kassevian ernår, och för dess bladrikhet, torde inget gräs slag vara drygare, äfvensom dess mjukhet och saftfullhet gör det till den mest behagliga föda för boskapen. Del förtjenar derföre att på tjenliga ställen med omsorg fortplantas. v. Linné påstod redan sjelf för mer än 50 år sedan, "att intet utländskt Höfrö kunde med Kassevian förliknas, och ansåg detta enda så värdigt, att upptäckten deraf kunde betala all den kostnad som blifvit på hela hans resa användt." Oaktadt sin förtjenst, att både som färskt och som hö vara en god boskapsföda, har det likväl på några ställen i Tyskland blifvit misstänkt, såsom vållande orsak till Trumsjuka hos kreaturen. Men Prof. Wäther i Giessen har visat att det onda troligen härleder sig från brandkorn i blomvippan, hvilken, så beskaffad njuten, åstadkommer sjukdomen. Emedlertid har gräset der i trakten oskyldigt fått namn at Berst- eller Platzgras. För både kor och hästar samt kalfvar är det högst begärligt, och de förtära det ända ned till rötterna. Det är ock ganska mjölkökande hos de förstnämda.
Fortplantningen sker väl icke så lätt genom frön, emedan dessa sent mogna, utan bäst igenom rötterna, hvilka kunna med lätthet föras från aflägsna orter. De utsprida och föröka sig till flera stånd inom året, och man skulle på detta sätt göra sidländta ängar inom kort tid ganska frodiga. Om det slås tidigt, får man ofelbart berga det andra gången, i synnerhet på vattensjuka ställen. I Vestergötland täckas äfven Ladugårdstaken med den rörlika halmen, och sägas uthärda längre än de vanliga halmtaken.
Fig. — a. ett af småaxen. — b. en genom förstoringsglas sedd blomma, med fröredningsdelarna.
Tillägg, vol. 2:
Nr. 30. Jättegrö. Rafns B. anf. st. s. 361. Detta grässlag ger mycket frö, men ibland dem äro många gallfrö, som vid kastningen ej gå fram och äro odugliga till utsäde. När blomvipporna hysa mogna frö, afklippas eller repas de, torkas och tröskas; det tröskade kastas och harpas. Fröen äro svarta då de äro rena, men för att sås behöfva de ej rensas från agnar eller skal. Likväl om man så vill, så kunna skalen genom kastning mot vinden, rensas från fröen, om det tröskade förut fuktas, omröres och gnuggas.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
