026. Rubus arcticus. Åkerbärs-ört.
Se även 026. Rubus arcticus. Åkerbärs-ört. - 181. Rubus idaeus. Hallonbuske. - 187. Rubus corylifolius. Hasselbladig hallonbuske.
Åkerbärs-ört. Vikon. Jungfrubär. — Agerbär. Finnmarksbär. På Finska: Luhdikka. Mesimarja. Maanmuurama.
Bladen äro 3bladiga (bladskaften 3delte,) småbladen eggformiga, sågtandade. Örtstjelken upprättstående, utan taggar och enblommig.
Linn. Fl. Su. p. 173. Cl. 12. Icosandria Polyg. —
Liljebl. Sv. Fl. s. 202. Kl. 8 Tjugemänn. —
K. V. A. Handl. 1762, s. 192. —
Retz. Fl. oec. s. 617. —
Groths Beskr. att göra Viner Stockh. 1777. —
Bergii Tal om Läckerheter, 1 Del. s. 243. —
Linn. Mat. Med. p. 244. —
Jörlin om Köks- och Kryddgård. Lund. 8.0 1788. —
Ekon. Dikt. 4 Del. Art. Bär. —
Stockh. Post. 1786, d. 30 Okt., N:o 252. —
Pharm. Baccae Norrlandicae.
Frukten af denna lilla mångåriga planta är temmeligen allmänt känd, och för sin ypperliga smak och lukt med mycket skäl berömd. Den är fastsittande på blomfästet, och icke såsom Hallon lätt derifrån affallande. Bladen likna Smultronörtens. Blommorna framkomma i början af Juni månad. Dess naturliga hemvist är Vester- och Österbotten, samt Lappmarken; men den kan äfven fortplantas och bära frukt i Sveriges sydligare landsorter, dock böra plantorna då om våren täckas med granris, samt sedermera aktas för frostnätternas kyla. Originalet för figuren är benäget lemnad af Herr Kammar-Rådet af Strübingsom planterat vexten i sin trädgård i Stockholm.
Åkerbären utgöra med Hallon, Björnbär, Hjortron och Stenbär ett slägte, och hafva med dem många egenskaper gemensamma; men de öfverträffa dock så väl desse, som nästan alla vildt växande Europeiska bärsorter i smak och lukt, hvarföre de värderas mycket att lägga på Vin, som derigenom vinner både till styrka och angenäm smak, samt antager bärens mörkröda färg. Lindrigt i ugn torkade bär kunna länge förvaras, och dessa, lagda på buteljer, till ¼ af rymden, då det återstående påfylles med Vin, och litet jäsningsrum lemnas, gifva Åkerbärs-vin. Af färska bären i Vin, med groft socker, som gör jäsningen, fås det äfven. Ju bättre Vin man nyttjat, ju smakligare och finare blir Åkerbärs-vinet. Af Rhenskt eller Mosel-vin blir det ganska godt. Bären ensamt pressade och med tillsats af socker, gifva ett förträffligt Vin, men dertill fordras mycket bär. Insyltade med socker eller håning äro bären smakliga, och i febrar kylande samt läskande.
Tab. — a. förstorad ståndare. — b. pistill. — c. bär.
Svensk Botanik, band 1, 1815. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
