159. Veronica officinalis. Erenpris.
Se även #127. Bäckabunga. Veronica Beccabunga. - #159. Erenpris. Veronica officinalis.
Erenpris. Jordkrypa. På Finska Tädynruoho.
Örtstjelken är nedliggande. Bladen ägglika, sträfva, sågtandade och sittande mot hvarannan. Blomstjelkarne mångblommiga, utgående från bladfästen.
Linn. Fl. Su. p. 5. Diandria 1:gyn.
Lilj. Sv. Fl. s. 8. Tvåänn. 1:qvinn.
Murr. App. Med. T. 2. p. 205.
Pharm. Veronicae Herba.
Förr än Kinesiska Teet, genom det allmänna bruket blef en nödvändighetsvara, nyttjades i dess ställe Erenprisörten, ännu af många känd under namn af Europeiskt Té. På sandiga ofruktbara ställen, ängar, i skogar och bland Ljung växer den ymnigt och träffas i Juni eller Juli med blommor, vanligen ljusblå med mörkare strimmor eller ådror, men stundom äfven hvita; roten är mångårig och stjelkarne utbreda sig vidt ikring; Blomstjelkarne äro ensamme, håriga och räcka högre än Örtstjelken: finnas sällan i toppen; de utgå mest på sidan af Örtstjelken, nedan för densamma vid bladens fästen (axillae). Blommorna sitta i form af ax. Bladen äro blekgröna och sträfva af ludd. (Jemför N:o 127.)
Örten är bäskaktig till smaken, något sammandragande och svärtar jernvitriols-upplösning. Extraktet beredt med Sprit, är bäskare än det som tillredes med vatten,
— Såsom bäsk, stärkande och lindrigt sammandragande, kan man icke neka växten all kraft i Medicin; likväl har man icke mycket att lofva sig af dess bruk, och den har i sednare tider också blifvit till det mesta bortglömd och urmodig. Ehuru smaken i de flestas tycke icke här vara angenäm, drickes dock infusion på örten, såsom Té, af somliga, i stället för det Ostindiska. Andra nyttja det emot bröstsjukdomar af svaghet och då slem besvärar. Man har äfven försökt dekokt på örten, stundom blandad med rödt vin, emot grus i urinvägarna och stenplågor, samt emot sådan klåda eller skabb som stundom anfaller ålderstigna personer (Scab. senil.), och torde såsom stärkande medel icke alltid visat sig overksamt.
— Men utom dessa förmåner, som man tillförene trodde sig kunna hämta af Erenprisörten, tillskrefs den en annan, hos forntiden säkert icke räknad bland de obetydliga: den skulle, efter deras tanka, vara ett säkert medel mot trolldom och kunna afhålla spöken, häxor m. m., som den tiden voro besvärligare än nu, hvarföre örten då planterades och, som man lätt gissar, vårdades noga i trädgårdarna, der den i detta afseende blifvit inflyttad.
Tab. — fig. a. blomma med 4 blomblad, af hvilka det nedåt sittande är minst; 2 ståndare och i pistill. — b. en dylik utdragen från blomfodret, då ståndarne, fästade på blompipen medfölja, men icke pistillen sedd på sidan. — c. pistill och frukterna förstorade. — d. blomfoder med pistill och fruktämne. — e. frö. — f. fröhus i naturlig storlek.
Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
