158. Erysimum officinale. Apteks-krasse.
Se även 158. Erysimum officinale. Apteks-krasse. - 194. Erysimum barbaraea. Vinterkrasse. - 208. Erysimum alliaria. Hvitlöks-krasse.
Apteks-krasse. Dufkål. På Finska: Pernaruoho.
Bladen äro nästan lyrtaggade och yttersta taggen 3flikig. Fröskidorna sitta tryckta tätt intill den gemensamma blomstjelken.
Linn. Fl. Su. p. 233. Cl. 15. Tetradynamia, Siliquosae.
Lilj. Sv. Fl. s. 278. Kl. 12. Fyrväldige (med aflånga fröskidor, som öppna sig långs efter).
Murr. App. Med. T. 2. p. 315.
Pharm. Erysimi Herba, Semen.
Aptekskrassen, af samma slägte som Vinterkrassen, har gemensamt med alla arter af sitt slägte, en rak, pelarlik och fyrkantig fröskida; tillslutet blomfoder och knapp på märket. Den här förekommande arten växer allmän vid vägar, murar och hus, på torr och hård jord; har i Juni små gula blommor; roten är liten och årig. Örtstjelken kan bli alns hög, är trind, grenig och bladig, med vidt utspärrande grenar. Hela växten är något hårig och kännes sträf. Bladen äro nästan lyrtaggade (rundflikiga, runcinata), och oordentligt tandade. Fröskidorna korta, riktigt 4kantiga, upprätta, spetsiga och öppna sig nedifrån längsefter, för att utsläppa fröen. Växtens naturliga örtflock gaf v. Linné namn af Fröskidade (pl:ae. Siliquosae).
Örten har obetydig lukt, men något skarp smak. Fröens egenskaper likna Senapsfröens, och växten sjelf skall, om den frisk stötes och pålägges; kunna orsaka rodnad i huden. Man har brukat den mot hosta, trångbröstighet, hesa af för mycket talande m. m. och det mest i form af Sirap, eller efter Boerhaves uppgift, som Té med håning.
— Att den är nyttig mot skörbjugg och tillika urindrifvande utvisar redan den Klass, hvari växten i Linnéska systemet, fått sin plats. Man har gifvit af fröen 1 drakma i sender.
— För öfrigt har denna inga egenskaper i Medicinskt afseende, hvarigenom den utmärker sig synnerligen från de öfriga, i samma naturliga örtflock uppställda växter.
— Kor, hästar och svin äta den icke.
Tab. — fig. a. blomma. — b. ståndare och pistill; klassens kännemärke är att ha 6 ståndare, af hvilka 2 äro kortare än de 4 öfriga. — c. ett blomblad. — d. en öppnad fröskida med frö.
Svensk Botanik, band 3, 1804. Text Conrad Quensel, illustration J. W. Palmstruch.
